Karleby - Jakobstad

Med stigande beundran har jag följt med vad som händer över riksgränsen i Haparanda – Torneå. Det man gör där, är att man skapar ett gemensamt handels- och industricentrum på gränsen. Det stora dragplåstret är IKEA etableringen som uppenbarligen öppnar ännu detta år, och andra aktörer följer. Regionen har fått ett verkligt lyft och andas framtidstro. Här fäktar man inte med språkligt autonoma lösningar utan ser rikedomen och möjligheterna i det mångkulturella. Varför är det så svårt för oss att ta ens ett litet steg i samma anda? Är det inte dags för oss att riva järnridån på Kronobyåsen?

Jämför man förutsättningarna är utgångsläget hos oss betydligt bättre. Kanske är det bekvämligheten och tryggheten i det invanda som hindrar oss att se möjligheterna. Sammantaget har Karleby – Jakobstad med kringliggande kommuner ett befolkningsunderlag som närmar sig 100.000 invånare och bildar med sin exportinriktade industri en ekonomisk region som är bland de 10 starkaste i landet! Vi kunde göra denna gemensamma styrka synlig och vi skapa förutsättningar för att utnyttja den för tillväxt, företagande och nya arbetsplatser.
Vi har en gemensam bas i regioncentrumprogrammet och också i yrkesutbildningen, vårt näringsliv är sammanflätat och de personliga banden knyter oss samman genom släktskap och personliga relationer. Vi kan ta situationen inom båtindustrin som ett gott exempel och en utvecklingsprocess som kunde klonas till andra branscher. Denna process startade med branschens egen ambition och tack vare att det fanns tillräckligt starka spetsföretag som kunde sätta igång den. Inom andra branscher har vi inte nödvändigtvis lika starka privata aktörer, därför behövs en mera pådrivande insats av samhällets olika stödstrukturer.

För näringslivets del är det dels fråga om synlighet och trovärdighet, dels om en inre process av innovationer, kompetensutveckling och teknologiöverföring. Det vi har att ta ställning till när vi gör upp våra regionala strategier och strukturerar i vår kommunala service, är frågan hur vi bäst stöder och uppmuntrar dessa processer. Miljöer där kulturer möts, där tankar och idéer fritt kan mötas och brytas mot varandra, är miljöer som gynnar nyskapande. Karleby – Jakobstad kan tillsammans skapa den kritiska massa som behövs för dynamisk utveckling inom ett flertal sektorer. Vi har företag, vi har kompetens och resurser att skapa starka kluster och nätverk med potential också i en globaliserad värld.

Vi har inom området en uppsjö av splittrade resurser, som kunde samordnas för att nå nya höjder om vi så vill. Vi har starka spetsföretag, vi har multinationella företag med globala kontakter, vi har en tradition av utrikeshandel, vi har företagsamhet, vi har människor med kunnande, kompetens och kontakter, vi har en väl fungerande utbildning upp till yrkeshögskola och universitetsstudier, med inriktning på teknik, ekonomi, informationsteknologi, konst och formgivning, vård mm, vi har teknologiutvecklingsenheter och vi har institutioner för exportfrämjande. Dessutom har vi tillgång till all den stödarsenal och de resurser samhället över lag erbjuder.

Också båtindustrin kunde ytterligare förstärkas med snabbare teknologiöverföring, men den kan reda nu tjäna som förebild för andra traditionella branscher. Snickeriindustrin ligger t.ex. ett tiotal år efter metallindustrin när det gäller bearbetningsmetoder, planering, konstruktion och normering. Lägg till en gnutta formgivning och estetik, skapa en myt kring produktkonceptet och vi är inne i dagens varumärkes- och upplevelsevärld.

Man kunde ta vara på de teknologisprång som öppnas med den nya teknologin. Vi har i våra institutioner spetskompetens inom laserbearbetning inom metall som kunde överföras till operativ verksamhet i våra företag. Vi har kompetens inom kemi och idéer i vår industri som kunde ha bärighet som nya verksamheter.

Bioenergin kunde mycket väl utgöra ett nytt tyngdpunktsområde. Vi har både stora och mindre anläggningar som bränner biobränslen. Vi har bergsvärme och tillgång till biogas. Vi har projekt, vi har forskning, vi har institutioner och vi har entusiaster som kan utveckla teknologierna.

Inom vård och omsorg kunde man finna nya affärsområden, samtidigt som man kunde lösa kommunernas dilemma. För att klara den kommunala sektorns åtaganden måste en snabb och massiv teknologiöverföring ske till vårdsektorn. Informationen måste överföras i elektronisk form för att vara tillgängligt i realtid, oberoende av plats. Samtidigt kommer ny teknologi att göra det möjligt att tidigare ingripa i olika vårdförlopp med betydande inbesparingar i resurser och mänskligt lidande. En högre ambitionsnivå gagnar alla parter, den kan skapa nya affärsområden med exportmöjligheter. Redan nu är Finland engagerat i välfärdsprojekt i Japan. Varför inte gå in i dessa processer? Vi har företag inom vård förnödenheter som är marknadsledande t.o.m. i Europa, vi har företag med kompetens inom offentlig upphandling, vi har privata aktörer med innovativa koncept inom vård och omsorg, vi har utbildning inom vården och sjukhus och institutioner där vi kan pröva nya verksamhetsmodeller. Tanken kan utvecklas vidare till området katastrofberedskap och biståndsverksamhet.

Turismen är också stadd i förändring. Det är de stora researrangörerna som avgör var folk semestrar. Om vi vill ha inkommande turism måste vi bygga upp starkare koncept och kompletta paket att erbjuda arrangörerna och aktivt lobba för dem. Dagens Lapplandsturism bygger på en gemensam strategi på bred front.

I en globaliserad ekonomi är utmaningarna företagen möter allt större. Det förutsätter att också stödstrukturerna har en motsvarande ambitionsnivå. Situationen inom det projektdrivna utvecklingsarbetet är inte tillfredsställande idag. Vi behöver därför en klar vision som näringslivet kan omfatta, en organisation som kan omsätta visionen i praktiken och en allokering av alla utvecklingsresurser till dess förfogande. Det sker också ett paradigmskifte som vi måste beakta. Kinafenomenet visar oss att vi måste vara starkare och bättre i våra relationer till konsumenterna och slutanvändarna. Det teknologidrivna företagandet måste förstärkas med social- och emotionell kompetens som når kunderna på ett mera känslomässigt plan.

Frågan är vad vi verkligen vill, vill vi ha utveckling? Vi har alla resurser vi behöver för att komma igång. Vi kan skapa den kritiska massa som processerna förutsätter, om vi lägger förlegade doktriner åt sidan och griper de möjligheter som nu erbjuds.