Konstutbildning

Turerna kring konstskolan i Nykarleby ger oss en åskådlig undervisning i praktisk regionpolitik inför kommunreformen. Den enspråkiga utgångspunkten gör oss till periferi, där Vasa som centrum drar till sig allt väsentligt. Vill vi ha en trovärdig motkraft måste vi skapa den kring Karleby – Jakobstad med kringliggande kommuner och över språkgränserna. Så länge vi står splittrade kommer vi att blöda.

Argumenten och övertron på överstora lösningar förvånar. Speciellt argumenteringen från konstnärshåll som reducerar konstutbildningen till ett hantverk underordnat byggande och teknik.

Jag förstår dilemmat med lokaliseringen till en liten ort med brist på kontaktytor och källor till inspiration, men verksamheten har i alla fall vuxit upp från ett nolläge och har på sitt sätt en kanske oanad betydelse för sitt influensområde.

Den strategi som idag omhuldas som vår enda möjlighet att hävda oss i en allt mera öppen och globaliserad, och till ytterlighet konkurrerad värld, bygger på kunnande och innovation. Det är här betydelsen av konstutbildningen kommer in på ett sätt som gör den till ett element i vårt näringslivs internationella konkurrenskraft.

Konstens uppgift är att tolka och ifrågasätta. De komplexa skeenden som kontinuerligt och i ett allt snabbare tempo pågår kring oss skapar utrymmen för nya verksamheter och ifrågasätter gamla verksamhetsmodeller. Konstundervisningen ger oss en förståelse för dessa processer, samtidigt som den bjuder på nya lösningar och alternativ till invanda rutiner. Konstutbildningen är ett sätt att utveckla kreativiteten. Det är kreativa lösningar inom alla verksamhetsområden som ska rädda vår internationella konkurrenskraft, eftersom vi under alla omständigheter saknar fördelar i verksamhetsformat.

Det estetiska och visuella intrycket blir i en värld av överutbud också ett tungt vägande argument. När tekniken i stort är likvärdig, fattas köpbeslut på basen av känslor där det visuella intrycket avgör. Till och med tunga industrimaskiner säljs med varumärken, färg och form.

Utvecklingen i näringslivet sker i kluster och nätverk kring spetsföretag där aktörer med olika kompetens ingår. Vårt näringsliv är förhållandevis småskaligt och har därmed svårigheter att tillägna sig all nödig kompetens för att kunna hävda sig på globala marknader. Ett av de stora problemområdena är just planering och formgivning. Denna tjänst borde finnas på närmare håll, både mentalt och fysiskt för att kommunikationen ska fungera.

Problemet är förvisso större än så, jag tillstår gärna att vi har attitydproblem också inom näringslivet, men vi har aldrig upplevt ett genuint möte mellan konsten och näringslivet i vår region, vilket gör att misstron och fördomarna frodas. Motståndet mot olika kulturprojekt och kommunala prioriteringar är bara ett exempel. Om vi ser oss omkring i det praktiska livet, kan vi ställa oss frågor som hur det kommer sig att mellaneuropéer gör fantastiska byggnader i trä medan vi, med obegränsad tillgång till materialet bara presterar mediokra resultat? Hur kommer det sig att vi med båtkunnande och överlägsen kvalitet har svårt att ta fram samma svepande och säljande linjer som italienarna? Varför tillät vi vår textil och konfektionsindustri att stagnera och förflackas med att förlita oss på östhandeln? Varför är vi idag till stor del underleverantörer med avsaknad av slutprodukter, varumärken och livsstilsprodukter?

Jag hävdar att konstutbildningen och formgivningen har en roll också i näringslivsutvecklingen i vår region. Vi måste skapa en kritisk massa och ett fungerande nätverk. Förmodligen låter det sig göras naturligast ifall vi flyttar fokus till Karleby – Jakobstad som uppsamlingsområde och har modet att se över invanda gränser och barriärer.

Näringslifvets Wänner modellstadgar

Bolagsordning

NAMN
________________________ Mba (med begränsat ansvar)

HEMORT
Bolagets hemort: Post restante __________, enligt rådande omständigheter.

Stämningar kan lämnas I valfri motionslåda I Jakobstad

BOLAGETS VERKSAMHET
Köp, försäljning, byte och lån med vad som helst utom slåmaskiner från Jakobstad.

Motto: He er synd ti vara fati tå e gaar ti handel.

MINIMI OCH MAXIMIKAPITAL
Vid grundandet av bolaget ska aktionärerna ha kapital och styrelsen erfarenhet. När bolaget avslutas ska förhållandet vara det omvända.

Bolaget kan för sin verksamhet mottaga ogaranterade vipplån, donationer, förskott på testamenten och pantbelagda tomflaskor.

FONDERING
Av bolagets vinstmedel ska en fond upprättas för följande ändamål: För annonsering ”Bolaget söker 2 kassaförvaltare, sin gamla och en ny”

STYRELSE
Bolaget kan ha en styrelse men ordföranden bestämmer

BOKSLUT
Ifall det inte kan undvikas uppgöres bokslut enligt 3 olika formulär och enligt följande prioritet.
1 För aktionärerna
2 För banken
3 För beskattaren

KALLELSE TILL ORDINARIE BOLAGSSTÄMMA
Vid sin sedvanliga långa lunch på Sälskapsklubben 2 dagar före ordinarie bolagsstämma anförtror sig ordförande för servitrisen som antas föra meddelandet vidare.

Möteshandlingar sändes på begäran med rekommenderad brevduva. Mottagaren betalar portot.

ORDINARIE BOLAGSSTÄMMA
Presenteras: Troligen närvarande polis- och utsökningsmyndigheter samt andra myndighetspersoner.
Utredes: Kassaförvaltarens uppehållsort. I händelse av sydliga breddgrader, när adressen är känd tolkas det som att verksamheten går bra. Ifall icke känd, tillgripes fondmedel enligt §
Godkännes: Styrelsens och vd:ns ursäkter.
Beslutes: Om bolagets framtid enligt alternativen; Eldsvåda, konkurs eller fortsatt verksamhet. Om ansvarsfrihet mot att styrelsen avsvär sig allt ansvar för det gångna året.
Väljes: Måltidsdryckerna Hemkörning eller hembärning
Utlåtande: Avges förklaring till sen hemkomst på basen av styrelsens skriftliga beredning.

REVISION
Revision undanbedes. Ifall av dubbel bokföring ska bolaget ha en enkel revisor.

INLÖSEN OCH UPPLÖSNING AV BOLAGET
I händelse av möjlig konkurs delas vinsten lika.

Vid upplösning överlåtes icke realiserd egendom till Runttujärvi Sågbolag

UTLÄNNINGSPARAGRAF
Utlänningar, utländska sammanslutningar och Jakobstadsbor må äga bolagets aktier mot föreläggande av folkskolans avgångsbetyg från Renlunds-, Villa- eller Vittsar folkskola, friskhetsintyg av doktor Peder, klippta ransoneringskort för socker, månadsbiljett för Långsveds och Paavolas busslinje samt uppvisande av giftasvuxna döttrar.

Karleby - Jakobstad

Med stigande beundran har jag följt med vad som händer över riksgränsen i Haparanda – Torneå. Det man gör där, är att man skapar ett gemensamt handels- och industricentrum på gränsen. Det stora dragplåstret är IKEA etableringen som uppenbarligen öppnar ännu detta år, och andra aktörer följer. Regionen har fått ett verkligt lyft och andas framtidstro. Här fäktar man inte med språkligt autonoma lösningar utan ser rikedomen och möjligheterna i det mångkulturella. Varför är det så svårt för oss att ta ens ett litet steg i samma anda? Är det inte dags för oss att riva järnridån på Kronobyåsen?

Jämför man förutsättningarna är utgångsläget hos oss betydligt bättre. Kanske är det bekvämligheten och tryggheten i det invanda som hindrar oss att se möjligheterna. Sammantaget har Karleby – Jakobstad med kringliggande kommuner ett befolkningsunderlag som närmar sig 100.000 invånare och bildar med sin exportinriktade industri en ekonomisk region som är bland de 10 starkaste i landet! Vi kunde göra denna gemensamma styrka synlig och vi skapa förutsättningar för att utnyttja den för tillväxt, företagande och nya arbetsplatser.
Vi har en gemensam bas i regioncentrumprogrammet och också i yrkesutbildningen, vårt näringsliv är sammanflätat och de personliga banden knyter oss samman genom släktskap och personliga relationer. Vi kan ta situationen inom båtindustrin som ett gott exempel och en utvecklingsprocess som kunde klonas till andra branscher. Denna process startade med branschens egen ambition och tack vare att det fanns tillräckligt starka spetsföretag som kunde sätta igång den. Inom andra branscher har vi inte nödvändigtvis lika starka privata aktörer, därför behövs en mera pådrivande insats av samhällets olika stödstrukturer.

För näringslivets del är det dels fråga om synlighet och trovärdighet, dels om en inre process av innovationer, kompetensutveckling och teknologiöverföring. Det vi har att ta ställning till när vi gör upp våra regionala strategier och strukturerar i vår kommunala service, är frågan hur vi bäst stöder och uppmuntrar dessa processer. Miljöer där kulturer möts, där tankar och idéer fritt kan mötas och brytas mot varandra, är miljöer som gynnar nyskapande. Karleby – Jakobstad kan tillsammans skapa den kritiska massa som behövs för dynamisk utveckling inom ett flertal sektorer. Vi har företag, vi har kompetens och resurser att skapa starka kluster och nätverk med potential också i en globaliserad värld.

Vi har inom området en uppsjö av splittrade resurser, som kunde samordnas för att nå nya höjder om vi så vill. Vi har starka spetsföretag, vi har multinationella företag med globala kontakter, vi har en tradition av utrikeshandel, vi har företagsamhet, vi har människor med kunnande, kompetens och kontakter, vi har en väl fungerande utbildning upp till yrkeshögskola och universitetsstudier, med inriktning på teknik, ekonomi, informationsteknologi, konst och formgivning, vård mm, vi har teknologiutvecklingsenheter och vi har institutioner för exportfrämjande. Dessutom har vi tillgång till all den stödarsenal och de resurser samhället över lag erbjuder.

Också båtindustrin kunde ytterligare förstärkas med snabbare teknologiöverföring, men den kan reda nu tjäna som förebild för andra traditionella branscher. Snickeriindustrin ligger t.ex. ett tiotal år efter metallindustrin när det gäller bearbetningsmetoder, planering, konstruktion och normering. Lägg till en gnutta formgivning och estetik, skapa en myt kring produktkonceptet och vi är inne i dagens varumärkes- och upplevelsevärld.

Man kunde ta vara på de teknologisprång som öppnas med den nya teknologin. Vi har i våra institutioner spetskompetens inom laserbearbetning inom metall som kunde överföras till operativ verksamhet i våra företag. Vi har kompetens inom kemi och idéer i vår industri som kunde ha bärighet som nya verksamheter.

Bioenergin kunde mycket väl utgöra ett nytt tyngdpunktsområde. Vi har både stora och mindre anläggningar som bränner biobränslen. Vi har bergsvärme och tillgång till biogas. Vi har projekt, vi har forskning, vi har institutioner och vi har entusiaster som kan utveckla teknologierna.

Inom vård och omsorg kunde man finna nya affärsområden, samtidigt som man kunde lösa kommunernas dilemma. För att klara den kommunala sektorns åtaganden måste en snabb och massiv teknologiöverföring ske till vårdsektorn. Informationen måste överföras i elektronisk form för att vara tillgängligt i realtid, oberoende av plats. Samtidigt kommer ny teknologi att göra det möjligt att tidigare ingripa i olika vårdförlopp med betydande inbesparingar i resurser och mänskligt lidande. En högre ambitionsnivå gagnar alla parter, den kan skapa nya affärsområden med exportmöjligheter. Redan nu är Finland engagerat i välfärdsprojekt i Japan. Varför inte gå in i dessa processer? Vi har företag inom vård förnödenheter som är marknadsledande t.o.m. i Europa, vi har företag med kompetens inom offentlig upphandling, vi har privata aktörer med innovativa koncept inom vård och omsorg, vi har utbildning inom vården och sjukhus och institutioner där vi kan pröva nya verksamhetsmodeller. Tanken kan utvecklas vidare till området katastrofberedskap och biståndsverksamhet.

Turismen är också stadd i förändring. Det är de stora researrangörerna som avgör var folk semestrar. Om vi vill ha inkommande turism måste vi bygga upp starkare koncept och kompletta paket att erbjuda arrangörerna och aktivt lobba för dem. Dagens Lapplandsturism bygger på en gemensam strategi på bred front.

I en globaliserad ekonomi är utmaningarna företagen möter allt större. Det förutsätter att också stödstrukturerna har en motsvarande ambitionsnivå. Situationen inom det projektdrivna utvecklingsarbetet är inte tillfredsställande idag. Vi behöver därför en klar vision som näringslivet kan omfatta, en organisation som kan omsätta visionen i praktiken och en allokering av alla utvecklingsresurser till dess förfogande. Det sker också ett paradigmskifte som vi måste beakta. Kinafenomenet visar oss att vi måste vara starkare och bättre i våra relationer till konsumenterna och slutanvändarna. Det teknologidrivna företagandet måste förstärkas med social- och emotionell kompetens som når kunderna på ett mera känslomässigt plan.

Frågan är vad vi verkligen vill, vill vi ha utveckling? Vi har alla resurser vi behöver för att komma igång. Vi kan skapa den kritiska massa som processerna förutsätter, om vi lägger förlegade doktriner åt sidan och griper de möjligheter som nu erbjuds.

Elinkeinoilmapiiri Keskipohjanmaalla

Suomen Yrittäjien Elinkeinopolitiikan mittaristo osoittaa nyt tehdyn kyselyn perusteella että ei mitään oleellista parannusta ole tapahtunut vuoden 2004 tilanteesta. Kunta ja maakuntatasolla on kuitenkin merkittäviä vaihteluja. Keski-Pohjanmaan tulos jää hieman alle maan keskiarvon. Perho kuitenkin yltää maan kymmenen parhaan kunnan joukkoon pistemäärällä 66. Maakuntamme parhaita kuntia ovat Perhon lisäksi Nivala 63 pistettä, Kalajoki 50 pistettä, Ylivieska 49 pistettä ja Veteli 48 pistettä. Seutukuntatasolla ei ole merkittäviä eroja mutta Nivala-Haapajärvi erottuu ykköseksi.

Positiivisia arvioita Keski-Pohjanmaalla annettiin kuntien ja yritysten välisen yhteistyön sujuvuudesta ja kuntien tontti ja tilapolitiikasta. Kritiikkiä sen sijaan tuli, kuten koko valtakunnassa, kuntien päätöksenteon yrittäjälähtöisyyden osalta, kuten myös elinkeinotoimen resursoinnista, viestinnästä, tiedottamisesta ja koulutuksesta. Kuntien hankinta toimi saa myös negatiivista palautetta.

Tulosta on tarkasteltava sitä taustaa vasten että yrittäjät pitävät päätöksenteon yrityslähtöisyyttä (80%) ehdottomasti tärkeimpänä elinkeinopolitiikan osa-alueena. Jaetulla toisella sijalla ovat yleinen elinkeinopolitiikka ja hankintapolitiikka (56,4%).

Kuntatalouden tila heijastuu negatiivisena kyselyn tuloksiin. Kuntiin kohdistuu odotuksia joihin kunnat eivät nykytaloudella pysty vastaamaan mikä yrityskentässä näkyy pettymyksenä. Keskustelua ja vuorovaikutusta kuntien ja yritysten kesken tulisi nyt aktivoida varsinkin jotta kuntien palvelurakenneuudistuksesta saataisiin se hyöty mitä siitä on saatavissa.

Alueellamme menee kuitenkin yritysten osalta varsin hyvin ja kaikki barometritutkimukset antavat varsin positiivisia arvioita taloudellisesta kehityksestä myös lähitulevaisuuteen. Huomattavaa on ett pk-yritykset, ja maakuntamme on pk-yritysvaltaista, ovat vastanneet 80 prosentista syntyneistä työpaikoista vuoden 1994 jälkeen. Ainoastaan pienet ja keskisuuret yritykset ryhmänä ovat yltäneet lamaa edeltäneeseen työllistämistasoon.

Kokkola - Pietarsaari talousalue

Kokkola – Pietarsaari ympäristökuntineen muodostavat yhtenäisen vahvan talous-, pendelöinti- ja työssäkäyntialueen joka lukeutuu Suomen 10 vahvimpien joukkoon. Mutta alue jakautuu kahteen maakuntaan, kahteen suuralueeseen, kolmeen seutukuntaan ja tukialueeseen ja tämän lisäksi aluetta halkaisee kieliraja.

Alueen kehittämisen kannalta olennaisten prosessien käynnistäminen ja ylläpitäminen onkin alueen suuria haasteita. Keski-Pohjanmaan Yrittäjien toimialue ylittää maakuntarajan sisällyttäen myös Pietarsaaren. Järjestö edustaa täten niitä yhdistäviä voimia jolla hallinnollisesti hajanaista aluetta pidetään kasassa.

Perinteisen edunvalvonnan lisäksi järjestö on täten katsonut tehtäväkseen toimia myös aloitteellisesti tässä ympäristössä. Alueella on toimiala- ja osaamiskeskittymiä kuten esim. vene, mekaaninen puu, turkistarhaus, metallin erikoisosaaminen, kemianteollisuus, maatalouden perustuotantoa, elintarviketeollisuutta ja bioenergia jotka maakunnallisesti tai seutukunnallisesti eivät välttämättä muodosta kriittistä massa mutta joilla yhteenlaskettuna on jo kansainvälistäkin vaikuttavuutta. Alueella on vahvoja brandeja ja kärkiyrityksiä jotka voisivat toimia vetureina laajemminkin. Kaksikielisyys näkyy yritysten kansainvälistymisasteessa ja alueen pitkissä kauppaperinteissä.

Keski-Pohjanmaan yrittäjät ovat omalta osaltaan vaikuttamassa tähän alueen perusrakenteeseen ja näihin elinkeinoelämän prosesseihin. Järjestön toimesta on tehty syvällisiä toimialakohtaisia selvityksiä jotka antavat kehittämiselle tarvittavaa tietopohja ja joidenka varaan on sittemmin rakennettu tarvittavia tukitoimia. Järjestö on aluekehityksen keskeinen toimija.

Järjestön haasteita on nyt kuntien palvelurakenneuudistuksen pyörteissä katsoa että tämä myönteinen alueellinen kehitysprosessi jatkuu. Alue on perinteiltään ja yrittäjyysmyönteinen ja vahvasti kansainvälistynyt, tähän on hyvä rakentaa.

Islossning

Islossning i Kronoby våren 2006

Ingen större dramatik trots sen islossning och mycket värme. Ingen regn till all lycka.

Skadorna inskränkte sig till lite virke och ett par dammstöttor.

End of an era

Julia lastad för ett nytt liv i Nystad

Love for sale

Yrittäjäjärjestö uusien haasteitten edessä

Pk-yrityksiin kohdistuu tänään paineita ja odotuksia tavalla, mitä ei aiemmin ole koettu. Avoimen talouden kilpailukykyä arvioidaan globaalisissa puitteissa, ei vain tuotteitten kilpailukyvyssä, vaan myös sijoitusten tuottavuudessa. Kotikenttäetua ei enää ole, edes julkisella sektorilla ei ole rajasuojaa. Puhumme Kiinailmiöstä, halpatuonti ja halvan työvoiman maat asettaessa perinteisiä toimialojamme aivan uuteen kilpailuasetelmaan. Elämme murrosta, missä ratkaisuksi tarjotaan osaamista ja innovaatioita, tämän päivän muotisanoja. Samanaikaisesti huoltosuhteemme muuttuu väestömme ikääntyessä. Tätä nopeammin ikääntyvät vielä yrittäjämme. Tämä rakenteellinen muutos syö yhä enemmän yhteiskunnan varoja, mikä taas aiheuttaa verotuksellisia paineita ja rasitteita yrittämiselle. Hyvinvointivaltiomme on täten suurten haasteitten edessä.

Odotukset kohdistuvat nimenomaan pk-yrityksiin työllistäjinä. Pk-yritykset ja usein henkilöityvä yrittäjyys, on se ryhmä joka on osoittanut työllistävänsä ja venymistä myös vaikeina aikoina, kun taas kansainvälisiä pääomia tavoitteleva suurteollisuus, on pakotettu osoittamaan tuottavuutta hakeutumalla halpojen tuotantotekijöitten tai markkinoitten läheisyyteen. Yhä laajemmin tunnustetaan pk-yrittäjyyden merkitystä hyvinvointimme turvaajana ja kaikki kansakunnan kehittämisstrategiat ja ohjelmat vannovat yrittäjyyden nimiin.

Tämä asettaa myös yrittäjäjärjestölle uusia haasteita. Perinteisen edunvalvonnan lisäksi meiltä odotetaan osallistumista yhteiskuntakeskusteluun ja toiminnassamme yhä enemmän aloitteellisuutta ja nimenomaan ratkaisuja näihin suuriin haasteisiin.

Teemme tätä työtä usealla saralla. Keskeisimpiä ovat toimenpiteet, millä luomme ymmärrystä yrittämisen edellytyksille ja mahdollisuuksille, eli vaikuttaminen yhteiskunnan linjauksiin ja strategioihin. Ilman yrittäjien sitoutumista yhteiskunnan kehitysstrategiat eivät johda tulokseen. Teimme vuosikymmenen vaihteessa laajan yrittäjäjoukon kanssa linjauksia alueen kehittämiselle. Nyt on aika päivittää näitä näkemyksiä, koska maailma on muuttunut ja nyt tarvitaan toisia toimenpiteitä.

Tätä selvitystä ennakoiden ratkaisut löytynevät edelleenkin yrittäjille tutuista teemoista. Markkinapuutteita ja mahdollisuuksia tulisi tunnistaa yhä paremmin ja niitä tulisi hyödyntää yhä nopeammin. Tuotantoa tulisi aina vain tehostaa ja uutta teknologiaa ja osaamista tulisi siirtää tehokkaammin yrityksiin. Koko innovaatioympäristöä tulisi tehostaa, ”nopeat syövät hitaat”. Kaupalliset mahdollisuudet syntyvät yhä nopeammin meille uusilla ja usein vierailla markkinoilla. Kaukoidän maat, ja varsinkin Kiina, kasvaa kansantuotteella mitattuna lähes 10% vuosivauhdilla, kun taas perinteiset markkinamme hädin tuskin yltävät kasvuun. Pääsy näille apajille edellyttävät usein itseltämme vastaavaa mittakaavaa ja uskottavuutta, mikä vaatii liittoutumista, verkostoja ja vahvoja alliansseja, ei vain yksityisen sektorin, vaan myös rahoittajien ja julkisen sektorin kanssa.

Toinen tämän kehityksen ilmentymä on kilpailu kotikentällä, eli omien julkisten hankintojen avautuminen myös kansainväliselle kilpailulle. Nykytilanne on vain alkusoittoa, emmekä ole valmistautuneet mihin tuleman pitää. Kuntien palvelurakenneuudistus on avannut keskustelua joiltakin osin, mutta jotta pystyisimme vastaamaan tuleviin haasteisiin kuntasektori ja nimenomaan palvelut tulisi nyt aidosti avata kilpailulle ja yksityisille vaihtoehdoille, jotta palvelutuotanto voisi kehittyä kilpailukykyiseksi kunnes kilpailu todella kärjistyy. Tämä voisi ratkaista kuntien hoiva-alan ongelmia luodessaan uusia jopa kansainvälisiä liiketoiminta-alueita. Meillä on hyviä alalla toimivia yrityksiä, joista voisi kehittyä jopa kansainvälisiä menestystarinoita sopivilla yritysjärjestelyillä. Tässä meillä työsarkaa!